Ord
Orden är mina egna… © Tea helt enkelt.
Foto: © Eva Persson (lånade med fotografens tillstånd, Tack Kära Eva!)
¤ ¤ ¤
“…och hade jag kunnat, hade jag stoppat tiden – precis där, i det där ögonblicket. Jag hade låtit min händer omfamna ditt vackra, outgrundliga ansikte och sedan lämnat en kyss på dina varma läppar. Aldrig skulle jag ha glömt det ingen annan mindes…”
¤ ¤ ¤
“…och jag tänkte: ‘Hör Du vad det ekar?’ Inte förrän då förstod jag betydelsen av Tomhet. Den där skrämmande känslan av att något gått fel. Att i skenet av en naken glödlampa påminnas om undangömda minnen av Dig, fick mig att förlora balansen för ett ögonblick…”
¤ ¤ ¤
“…och låt dig inte luras av mitt harmoniska yttre. Kanske är det så att inte en krusning kan skönjas på ytan. Där, under, finns den; den oroliga själen, med oändlig rastlöshet krypande inom sig. Fjättrad, men ändå ensam när De Stora Vågorna välter in. Och Du undrar varför du lösgjordes från bördan. Inte för ett ögonblick kan någon ens ana att det var Kärlek och att Du gavs fri.”
¤ ¤ ¤
“…och jag vet att jag inte alltid är så lätt att leva med. Att försöka komma mig inpå livet, i min kaosartade verklighet, kan vara både svårt och smärtsamt. Men där innanför taggarna finns jag, mjuk och naken – utlämnad. Precis så som Du fann mig när du grävde tillräckligt djupt…”
¤ ¤ ¤
”…och egentligen vill jag skrika, högt, så att Du hör. Se mig, rädda mig, foga samman det som fallit sönder. Hjälp mig återfinna de bitar jag en gång hade, bered plats för de nya bitar som måste få finnas. Låt mig slippa ångestens klor och låt mig, om så bara för en minut, känna mig hel igen…”
¤ ¤ ¤
“…och när du lyfter mig genom ord och handling inträffar något märkligt. Jag tror verkligen på det du säger, trots att superlativen är många. Inom mig slår något rot. Något som utstrålar livskraft och energi. Ett hopp om att framtiden finns där även för mig. Du får mig att växa.”
¤ ¤ ¤
“…och allt jag gör visar vad jag känner, vem jag är och vad jag formats till. Istället för att vara en blek kopia av någon annan, målar jag själv min spegelbild.”
¤ ¤ ¤
“…men att Du inte älskade mig på samma villkor som jag älskade Dig, det får jag lära mig att leva med. I det fallet uppskattar jag din ärlighet. Det som smärtar är att Du gjorde ett hål i mitt hjärta och sedan försvann. Det är den upplevelsen – besvikelsen och flykten – som kommer att förbli minnet av Dig.”
¤ ¤ ¤
ordlogg.wordpress.com 
Tycker fortfarande om dina ord och bilderna 😀
Puss!
Tack vännen! Pussåkram!
krumelutten
2007/08/15 at 22:04
Vackra ord….och underbara bilder. Kram och tack för förtroendet….du har strax ett mejl.
Tack snälla rara… Och förtroendet tackar jag också för! Kram
Ylva
2008/05/22 at 20:20
Finner inte ord för dina vackra ord….
Kram
Tack fina Smulan, det värmer…
Smulan
2008/05/29 at 22:04
Hittade nyss hit till dina “känslosamma ord”. Ville bara säga att du har en sällsam förmåga att hitta bilder till orden du formulerar. Jag sitter stum, förundrad och oerhört tacksam över att få se och läsa. Kramar.
Tack uje för alla de fina orden. Faktum är att jag hittar bilden först, sedan kommer orden automatiskt.
uje
2008/06/02 at 22:05
Det är en minst lika bra ordning – speciellt när resultatet blir som det blir 🙂
Tack fina vännen! Evas vackra foton är en källa till inspiration.
uje
2008/06/03 at 22:05
Du är helt makalös.
Jag finner inte ord att beskriva det du får mig att känna.
En sällsam vacker sorg som berör mig djupt. SÅ vackert, så naket, så otroligt varmt.
Andreas
Tack vännen för Dina ord!
Andreas Binett
2008/11/08 at 14:24
Underbart. Vem är han?
Han, hon, den, det…
nastanskildamamman
2008/11/26 at 19:09
Älskade Mileria.
Det här har jag missat.
Som jag har sagt tidigare;
Det finns något oerhört vackert i allt det smärtsamma svarta.
(((KRAM)))
Acka
Tack *kramar tillbaka*
Annika
2008/11/27 at 08:22
Fint!
Tack snälla Du.
Jannice
2009/01/31 at 13:23
Vackert, vackert!! Ord och bilder som går in!
Moi
2011/10/04 at 19:05